Justins perspektiv.
Min blick drogs mot den stora kraftiga killen framför mig.
’’ Justin, du kan helt ärligt inte stanna i Los Angeles längre, du riskerar för mycket! Du måste hitta skydd, där inte Masons gäng hittar dig. Jag menar allvar Justin! Det du gjorde, du kommer få betala skit för det, vi skyddar dig bro. Men du måste skaffa skydd för tillfället, vi kommer hålla dig uppdaterad’’ Jag sucka frustrerat och drog händerna igenom håret. Ethan hade rätt, men jag ville inte dra från Los Angeles, det är mitt land, min stad, där allt händer. Om jag skulle dra nu skulle jag missa att få se hämnden som Mason planerat, vi kan väl säga att jag vänt hans liv upp och ner, till ett rent helvete! Men han visste att det skulle hända om han rörde någon av oss.

Jag tänkte efter ett tag innan jag satte mig i min stora range rover. Jag rulla sakta ut från vårt hus i L.A och körde ut på motorvägen iväg mot Kanada stratford, tillbaka till gamla barndoms hemmet. Det var den enda utvägen, vart annars hade jag att ta vägen?
Jag gasade ner pidalen och hjulen drog till och jag åkte fram på vägen.
Den långa vägen var tråkig att köra, jag drog en blick mot klockan som visa 02.00. Vad skulle jag göra i stratford, uppleva alla hemska minnen som där en gång hänt, som fick mig att bli den jag är idag. En kriminell jävel, japp det är precis vad jag är, en kriminell jävel som lever på att döda för pengar. Det låter hemskt, men det skiter jag i, har man levt med skiten sen man var 14 kan man lika gärna leva med det några år till, skolan hoppa jag av för detta, vem skulle behöva en fucking utbildning, vad skulle jag bli. Det skulle sluta med att jag hamla på dårhus, men nej nu lever jag i en drömvärld för vissa, eller nej ingen drömvärld en mardröms värld. Världen jag lever i går ut på att överleva, fucking överleva, det är det ända som betyder något, jag har turen ha pengar, men jag har inte fått dom av att sitta på en bänk och sjunga utan jag har slitit aschlet av mig för detta, det är det här jag lever för.

Framme vid stratfordskylten körde jag in kollade runt på gatorna, det var mörkt i alla hus, inte ens ett var tänt! Jag svängde upp på parkeringen och kollade på huset. Det var 5 år sedan jag var här senast. Jag öppnade bildörren och klev ut. Jag fippla upp nycklarna ur jackfickan och stack in nyckeln i låset och vred om. Dörren öppnades och jag steg in. Det såg ut precis som när jag lämna det, mörkt!
jag tände en lampa och satte mig på soffan och drog upp mobilen. Ett välkänt namn lyste upp på skärmen.

Från: Ethan
Jävligt dåliga nyheter för dig man, men bra för oss andra. Du måste börja skolan och verka normal! Bara för teamets skull.

Jag kolla länge på smset och kände hur min frustration växte sig större och större.

Till: Ethan
Fuck no!! Helvete, det var nog att jag var tvungna att lämna er, måste jag börja i en jävla skola med. Helvete ta er!

Några sekunder gick och jag kände hur hela mobilen vibrerar.
Ethan.
’’ Ja?’’ Jag hosta till hest
’’ Du kommer ha så kul Juju, homecoming och prom’’ Jag hörde sarkasmen i hans röst och sucka
’’ Jag orkar inte gå i skolan-’’ Han avbröt mig.
’’ Du vet vad du gjorde, du utsatte vårt team för skada, nu får du fan fixa till det! Det är det minsta du kan göra, att bete dig normalt i skolan. Caio har skrivit till läraren att du börjar imorgon!’’ Jag drog en blick mot klockan, 07.00
’’ du har 2 timmar på dig tills skolan börjar big boy’’ –pip- han klicka mig. Jag kände hur irritationen steg. Jag orkar fan inte gå i någon jävla skola, jag hoppade inte av skolan för att få mer av den.

1 timme hade gått sedan Ethan hade gett mig dom hemska nyheterna. Skolan. Jag slog upp min macbook och sökte på stratfords skolor. OTO high dök upp på skärmen och jag klicka in på sidan, bara piss information, lika snabbt som jag klickat upp klicka jag ner.
Efter 5 minuter funderande drog jag av mig alla kläder och började gå naken genom huset till duschen och gick in och duscha av mig lätt.

En halvtimme till passerade och jag kollade på mina 3 bilnycklar som hängde i nyckelskåpet, min blick drogs mot firrari nyckeln. Så jag tog den låste dörren och började köra ut mot skolan. Okej Justin bara överlev, så farligt kan det inte vara?

Julies Perspektiv.
Jag stirra på mitt schema i handen, skämtade dom med mig. Jag hade fått alla mina 3 handsval lektioner till mina första. Frustrerat gick jag igenom korridoren mot studievägledarens rum. Min hand föll i tre hårda knackningen på dörren innan en lång dam med brunt kort stripigt hår öppna dörren.
’’ Kan jag hjälpa dig miss Adams?’’ Jag kollade upp på henne med ett snett leende.
’’ Ja det kan du faktiskt Mrs. West’’  Hon släppte in mig genom dörren och jag kolla på henne.
’’ Så vad kan jag stå till tjänst med?’’
’’ Jo först och främst kan du ändra mitt schema, Alla som jag valde med dig här har blivit omplacerade, alla jag har tagit i tredjehands val har hamlat på mitt schema’’ Jag drog en frustrerad suck och kolla på henne.
’’ Jag vet Julie, men det är så nu, det är en ny kille som börjat och han behöver dina platser i klasserna’’ Jag kolla förvånat på henne.
’’ Varför jag då?  Ha? Varför inte, Allison eller Ashley, någon av dom?’’ Min ton var hög och jag kunde se hur hon reagera.
’’ Det finns inget vi kan göra åt det, du har haft sommarlov nu och jag kan inte ändra ditt schema, på sådan kort tid.’’ Hon log och försökte få mig le, men jag kände bara hur tårar ville svämma över mina ögon.
’’ Jag gör vad som helst! Snälla. Jag vill inte gå i gympa, hemkunskap och syslöjd. Jag måste ha Matte och No med i klasserna! Annars kan jag inte få mina betyg’’ Hon kollade förvånat på mig och jag tittade på henne med hopp i ögonen om att hon kunde fixa detta.
’’ Det finns ett sätt-’’ Jag hann avbryta henne.
’’ Vad som helst’’ Hon börja skriva in massa saker på sin dator och jag hörde hur en skrivares ljud börja pipa.
’’ Du har exakt samma schema som den nya killen! Du kommer få vara hans…hm…läxhjälp! Jag får egentligen inte säga detta men han har haft det tufft, det var i alla fall vad som stod i hans elev mapp. Och det kommer öka dina betyg’’ Jag nöjt av glädje innebords, mina drömmar om att bli en rik läkare hade inte krossats än! Jag reste mig upp och tog schemat och gav Mrs. West en stor kram och drog upp hennes dörr.

När jag kommit ut kollade jag ner på schemat och kände hur jag fick en knuff i axeln och hela jag välte in i väggen och föll ner på golvet. Jag möttes av ett par nogat bruna ögon som tittade in i mina.
’’ Jag e ledsen’’ En stor varm hand tog tag i min och lyfte upp mig från golvet, jag kollade på killen som hjälp mig upp. Han var muskellöst byggd med stora armar och kraftig bröstkorg fina nogat bruna ögon, brunt hår i en perfekt frisyr, perfektformade läppar och onaturligt snygg. Jag hade aldrig sätt honom förut och tanken slog mig.
’’ Du e den nya killen?’’ Han fnös och kolla på mig gick förbi mig med tunga steg och kollade ner i sitt schema, snabbt börja jag jogga efter honom.
’’ Jag mena inte att vara oförskämd… Jag är Julie Adams’’ Han kolla snett ner på mig men sa inget

'I'm Julie Adams''

’’ Jag behöver ingen jävla läxhjälp okej, inte nog med att jag måste gå till skiten varje dag, måste jag ta med mig den hem’’ Jag mötte hans blick för ett tag.
’’ Du om du sabbar detta för mig kommer jag slå ihjäl dig, så gör det för mig?’’ han skratta humorlöst.
’’ Slå ihjäl mig? Med dom klena armarna’’ Jag stöna ut ett lätt ’’hey’’.
’’  hur som hel-’’ Han avbröt mig.
’’ Jag känner dig inte varför skulle jag hjälpa dig, du känner inte mig du stötte på mig i en korridor?’’ Shit killen var kaxig.
’’ Snälla jag ber dig. Du är mitt enda hopp’’ Orden ploppa ur min mun och jag kolla länge på honom. Han hade klistrat på ett flin och kollade ner på mig. Han verkade sinnesjuk, men för nu var han faktiskt mitt enda hopp om att ta mig in på College.